Point of No Return

* För evigt *

Nu är jag bläckad som dottern säger och det går inte att ångra sig! Om det gjorde ont? Hell yeah! Och det säger kvinnan som har fött två barn vaginalt helt utan bedövning, lustgas eller nåt annat. Tur att tatueraren gjorde den på armen först eftersom smärtan var uthärdlig och tog inte så lång tid. Men den på foten... aj, aj, aj...inte skönt alls. Kändes som man skar med en glasskärva ända ner i skelettet och efteråt brände det hela kvällen. I dag känns det bättre och svullnaden har lagt sig något. Är nöjd med själva fjärilen men ångrar redan skuggningen men jag får leva med det. Det är just den rädslan man har innan man tatuerar sig och man ska nog fundera riktigt länge på hur motivet ska se ut och sitta. Kanske t.o.m. rita den på kroppen först vilket jag nu så här i efterhand ångrar att jag inte gjorde men det gjorde min kloka dotter däremot med sin. 

Texten på armen däremot är jag mer än nöjd med och den har jag känt mig riktigt säker på läääääääääänge. No regrets!

 

Typsnittet heter Jenna Sue och det kan du ladda ner här. Jag valde det för den påminner om dotterns handstil. Armen är fortfarande lite irriterad av tejpen som höll fast plasten.

Tack tjejer för kommentarerna!


Nu är allt packat och jagt åker om en liten stund. Vi ses igen om en vecka! Kram!